Polsk riksdag ända upp i Mumindalen

Först, tio snabba insikter:

1. Det är en klar fördel om siste man på egen planhalva är en spelare ur det egna laget.

2. Berusade personer är inte nödvändigtvis omdömesgilla fotbollsspelare.

3. Stealth är en bra taktik i krig. Sämre i korpfotboll. Man FÅR prata med varandra.

4. "Spela enklare" betyder inte "möt under inga omständigheter några bollar", även om det kanske kan uppfattas så.

5. Klackar, klackförsök och liknande ofog har inget på defensiv planhalva att göra.

6. Orkar man inte springa så byter man. Och då springer man av planen oavsett om man orkar eller inte. Så är det bara.

7. Fotbollsmatcher sker, konstigt nog, i realtid - alltså är det bra att röra på sig för att göra sig spelbar.

8. Man kan inte rensa GENOM en 120-kiloskoloss. Även om man tar i så det blir dags för kalsongbyte.

9. Än en gång, idrottsmän spolar kröken. I alla fall under match.

10. Man ska skämmas om man slår till någon. Ens löst.


Men nu, ett skeende som utspelade sig tidigare under matchdagen:

Plats: Vasastans bästa tobaksnasare. Coach kliver in i den minimala butiken, redo att fylla upp snusförrådet. Bakom den långa disken står samme man som alltid brukar stå där. En lång, närmast albinovit/röd man i 50-årsåldern. Sedan tidigare besök vet coach även att denne man är färgblind (något som förvisso avslöjas av hans vågade kombinationer av glassrandiga skjortor och byxor i rena kontrastfärger, men coach vet det eftersom han alltid haft svårt att skilja white-produkter från de vanliga och brukar följa tillrättavisningen "Nej, det var White jag skulle ha" med att muttra "Bah, de märker upp dem så dåligt och jag kan inte se skillnad på färgerna") och brukar således lägga till den för många något överflödiga informationen "den ljusa där borta, alltså". Nåväl, redo att byta föräldrapenning mot tobak ställde coach sig snett bakom den enda andra kunden i butiken - en man i ungefär samma ålder som affärsinnehavaren, som förde ett lättsamt samtal med den samme. Han köpte en limpa cigg som mannen bakom disken glatt benämnde "ah, det vanliga alltså?". Stämningen var god och coach började plocka upp de tre hundringar stocken skulle betinga, redo att göra sitt inköp. Den andre kunden började då prata lite om ciggen med mannen bakom disken, coach hörde inte riktigt vad som sades men uppfattade det som att han nämnde något streck på paketet som gjorde att man kände igen just den produkten från sina snarlika produktkusiner. "Jag vet", sa mannen bakom disken och sedan följde följande mycket märkliga ordväxling:

Möjligt bladig stamkund: "Ja, men det är det ju inte alla som gör."
Man bakom disk: "Jaså?"
Möjligt bladig stamkund "Näe, jag var ju här förra veckan och handlade av din mamma."
Man bakom disk: "Va?"
Möjligt bladig stamkund: "Ja, förra veckan. Din mamma."
Man bakom disk (ohyggligt spetsigt och kort): "Nej, det gjorde du nog inte."
Möjligt bladig stamkund: "Var det inte din mamma?"
Man bakom disk (nu illröd i ansiktet): "Nej. Det var det inte."
Möjligt bladig stamkund: "Åååh....Var det....din fru?"
Man bakom disk: "Ja, tydligen."
Möjligt bladig stamkund: "Eeh....oooh..."
Man bakom disk (sjukt kort, nu riktat mot coach som står med öppen mun och tokstirrar på den andre kunden):  "Vad kan jag hjälpa dig med?"
Coach: "Eeeh. Jo, ah *harkel* en stock sån där (pekar). Den ljusa där borta."
Möjligt bladig stamkund (nu nästan lika röd som butiksinnehavaren, vänd mot mig): "Ojoj, nu har man gjort bort sig."
Coach: "eeh..."
Man bakom disk (turkisk kräfta i hyn): "Ja, jag kan hälsa henne vad du sa!"
Möjligt bladig stamkund(med panik i röst): "Nej för fan, gör inte det!"
Man bakom disk (isande kallt och kort till coach): "Det blir 300."
Coach (fipplar med pengarna och tappar en hundring på golvet innan han med darrande händer och uppspärrade ögon lyckas lämna över summan): "Här."
Man bakom disk: "Tack."
Möjligt bladig stamkund: "Ojojoj..."
Coach: "Tack."
Möjligt bladig stamkund: "Ja, men oj! Ja, jag är ledsen. Hur var det nu? Fick jag tillbaka de pengar jag skulle ha?"
Man bakom disk: "Ja du, mer ska du då inte ha!"
Coach går spikrakt ut ur butiken och tar ett djupt andetag.

Vad har då detta med Barnes att göra? Inte mycket, i ärlighetens namn. Men när frustrationen över vårt totala icke-spel idag mot en klart hanterbar motståndare var som värst kunde man i alla fall tänka på alla inblandade i tobakssoppan som utspelande sig tidigare under dagen. Samma avsaknad av timing, samma dåliga känsla för läget, samma kassa verklighetsuppfattning och samma spritdoftande misär. Fast på en betydligt mindre yta.

Nedan, en smygfilmad upptagning av Barnes insats på plan:



Sältik - Barnes Utd 2-1